info@rostangamolla.com 070-544 50 44
Text & Foto: Suzanne Linge
Den muromgärdade delen av trädgården fick namnet Paradiset. För det är precis vad det är. Här får du veta hur vi gjorde den första delen - omlöpet.
PARADISET
DEL I
Allt började med att vi skulle ha en bra plats att odla blommor på. En plats som var lite mer skyddad och lite enklare att sköta än de bäddar och rabatter som redan fanns. Den tilltänkta ytan var kan man säga paradplatsen i trädgården. Den är det första man ser när man kommer ner till gården och står därför även för det första intrycket man får som besökare.
Därför var jag inte glad i tanken att det skulle byggas villtstaket där. Det passade helt enklelt inte in, varken i miljön eller andan vi har här på gården, där alla ska känna sig välkomna. Bara tanken på att stänga ute det vilda och att gästerna skulle mötas av höga stängsel när de kom ner till gården kändes främmande. Vi diskuterade olika alternativ till viltstängsel, såsom armeringsnät och gärdsgårdar och då kom helt plötsligt ordet mur upp. Och det gillade jag. Där hade vi nånting. Det finns vitkalkade murar lite här och var på gården, så det hade passat in på ett bra sätt- Dessutom var det lite annorlunda, inte något man dyker på var dag.
Bilden på en gammal klosterträdgård började ta form. Skyddad men inte exkluderande. Stabil och varaktig i kontrast till den förgängliga skönhet den skulle husera. Lite coolt.
Den vitkalkade muren är avgränsande och skyddande, men inte exkluderande.
Vi började skissa, helt utan tanke på kostnader eller begränsningar av något slag. Det skulle bli en rejält upphöjd odlingsbädd som löpte jämte yttermuren, för ergonomin och jordmånens skull. Då vi hade som ursprungsplan att den även skulle kunna fungera som hälsoträdgård för utmattade var det bra att få en yta som var lättskött och enkel att odla i. Som man kunde påta i utan att behöva krypa runt på knäna.
Sen skulle det, precis enligt tradition, såklart finnas fyra symmetriska innerkvarter och en fontän i mitten. Och så stenmjöl i gångarna och röda tegelpannor på muren.
Vi ville utnyttja så mycket av den tilltänkta, plana ytan som möjligt , men ändå lämna gott om plats att röra sig runtom, så vi hamnade till slut på måtten 16 x 18 meter.
Med skissen till hjälp tog vi sedan kontakt med grävare, snickare och byggvaruhus. Material beställdes och det vara bara att sätta igång.
Två floder som korsar varandra vinkelrätt och livets källa i mitten, så ser den klassiska beskrivningen av det bibliska Paradiset ut.
På platsen där vi skulle anlägga den muromgärdade trädgården hade jag redan anlagt en traditionell odling med fyra symmetriska kvarter och påbörjat en rundel i mitten som skulle förses med rosor. I och med att ytan tidigare hade fungerat som parkering var underlaget var extremt hårt och så gott som omöjligt att gräva i. Därför hade jag tillfört enorma mängder organiskt material för att på så sätt bygga upp bäddarna. Med åren hade det bildats ypperlig jord med hög mullhalt, så den ville vi ta tillvara på. Efter att vi flyttat alla växter som vi orkade gräva upp var det därför dags att skyffla upp så mycket av den fina jorden som möjligt. Jorden använde vi sedan i de andra rabatterna som finns på gården samt till pallkragarna vi odlar i bakom Orangeriet.
När detta var gjort mätte vi noga ut ytan där muren skulle byggas. Sedan schaktade grävare Sten Nilsson av grässvålen samt det som var kvar av jorden och jämnade till ytan med stenkross. I och med att det hade legat en parkering där tidigare var underlaget redan stenhårt med packat grus, så det momentet slapp vi.
Trots att vi flyttade på växter och jorden som fanns i de ursprungliga bäddarna så blev det en hel del att schakta bort.
Sedan mätte vår byggare, Karl-Henrik Torgander ut den exakta positionen för yttermuren. Den består av en yttre, högre del på ca 1 m, och sen en inre, lägre del på ca 60 cm. Utrymmet mellan de två delarna är ca 80 cm brett så här skulle det finnas gott om plats att odla blommor på.
Kalle byggde en form för sockeln som även armerades grundligt innan den fylldes med betong. Sockeln skulle bara vara ca 10 cm djup och sticka ut ca 15 cm utanför själva muren. Betongen blandades för hand och innan den stelnat stack vi ned armeringsjärn i den som sedan skulle hålla betongstenarna på plats.
Anledningen till att vi valde betongsten istället för lecablock är att muren skulle fyllas med jord, som sen vattnas. Hade vi valt leca så hade vi därför fått klä insidan av muren med platonmatta eller liknande för att skydda den mot väta. Men det behövdes inte med den hårdare betongen.
Hörnen märktes ut med stolpar och järn.
När sockeln var klar var det dags att börja mura. Kalle la sten för sten på plats, och jag agerade hantlangare. Ett tungt med roligt jobb i och med att man nu verkligen kunde se hur det skulle bli. Men, som sagt, tungt var det. Det var ändå runt 15 ton betongsten som skulle komma på plats.
När vi kommit några varv såg jag hur hiskeligt tråkigt det såg ut. Som en bunker, eller gödselplatta av nåt slag. Så fram med skissblocket igen. Det måste bli lite liv i skapelsen. Tanken var ju att det skulle se ut som den stått där i hundra år, och det finns ingen gammal mur som är helt jämn överallt. Man kunde ju konsten att behaga ögat och skapa spänning och balans i allt man byggde förr. Nu fick det därför bli högre hörn och entréer så det blev lite liv och variation i vår kreation. Jag ska ändå sitta och titta ut på den under många år framöver, så då måste det vara fint. Och det blev det också. Lite annorlunda och väldigt levande. De högre partierna erbjuder också mer skugga och vindskydd än de lägre, så nu blev det också variation i växtförhållandena i bädden.
Betongsten kallmuras först innan mellanrummen fylls med betong.
När alla stenar kommit på plats var det dags för mer armering inuti muren. Alla hål och glipor täcktes sedan med brädor så att det skulle bli som en tät form. I och med att hela muren skulle fyllas med flytande betong var det viktigt att det inte skulle kunna sippra ut någonstans.
Sen ringde vi betongbilen. Med hjälp av en slang kunde betongen ganska enkelt komma på plats runtom hela muren. Ett spännande moment, för efter detta skulle muren vara definitiv. Kalle och hans kollega Dragan gick efter och jämnade till topplagret.
Med högre hörn och entréer fick muren liv.
Bädden innanför den yttre och inre muren blev ca 80 bred och 70 cm djup.
Betongbilen har en lång slang som gör det ganska enkelt att nå runt hela muren när man ska fylla den med betong.
När betongen brunnit var det redan maj, så vi fick pausa allt inför bröllopssäsongen. Snygga till och så. Men hösten 2024 putsades allt och i maj året därpå kunde jag kalka muren och förse den med gamla nockpannor av tegel. Jag använde hydraulit som är en typ av kalkfärg som fungerar bra på underlag av vanlig cementputs, inte bara ren kalkputs. Efter att putsen frostsprängts och fallit av på sina ställen var det viktigt att kalken även skulle fästa direkt på betongstenen, och det gjorde den. Jag valde att inte laga putsen innan jag kalkade av ren tidsbrist. Men det visade vara ett bra beslut då detta faktiskt bidrog till att muren ser ut som den alltid funnits där. Den blev liksom inte helt perfekt och ny, utan lite luggsliten redan från början.
När detta var klart fyllde vi bädden med gammalt ensilage och hästgödsel och toppade sen det hela med kompostjord. Nu kunde droppbevattningen monteras och de första blommorna planteras. Sist av allt så öste vi in några ton stenmjöl och snyggade till innanför muren.
Påfåglarna fann snabbt sina favoritplatser. Härifrån har de full utsikt över gården.
Första sommaren var succé. Det var jättevackert och väldigt uppskattat. Blommorna stormtrivdes med det väl tilltagna jorddjupet och prunkade som aldrig förr. Dessutom blev det en bra plats för mingel och vigsel under bröllopssäsongen.
Muren fick nu också sitt namn: Paradiset. Ordet Paradis betyder "muromgärdad trädgård" på persiska. Och visst blev det ett Paradis. Med ett överflöd av blommor och påfåglar som spatserar runt i gångarna.
Nu är det dags för nästa steg, nämligen att bygga innerkvarteren som ska stå klara nu i sommar, 2026. Tanken är att jag ska plantera rosor, örter och perenner i dem så att det finns nånting i Paradiset som är vackert året om. Och nästa är det dags för kronan på verket; fontänen.
I botten av bädden la vi först sprucket tegel och gamla grenar. Sen fyllde vi på med ensilage och hästgödsel innan vi toppade med ca 10 cm kompostjord.
Detta är vi mest nöjda med:
Formen, storleken, höjdskillnaderna.
Detta skulle vi gjort annorlunda;
Putsen frostsprängs och släpper, på sikt ska vi nog lägga tegel på samtliga delar av muren då den skyddar mot väta.
Paradiset blev succé första sommaren. En perfekt plats inte bara för odling utan även för mingel och vigsel. En ordnad yta som kontrast till trädgårdens i övrigt lite vilda natur och organiska former.
