Att hitta riktigt stora planteringskärl som dessutom är snygga är svårt. Och skulle man lyckas så kostar de oftast skjortan. Som tur är så är det faktiskt ganska lätt att göra själv.

​

I Orangeriet har jag både murade bäddar och stora krukor. Fördelen med krukorna är att de kan flyttas runt, i viss mån. I och med att golvet är helgjutet och tätt så kan jag inte ha krukor med dräneringshål i. Så jag har helt enkelt planterat i stora murarbaljor och regnvattentunnor där dräneringen består av grova frigolitbitar som jag lagt i botten. De är rymliga, men jättefula såklart. 

​

För att dölja plasten som baljorna består av tog jag bitar av det gamla loggolvet som revs bort när taket byttes. Jag sågade dem i passande längd och ställde dem runt baljan. Cirka tio centimeter från botten, och tio centimeter från toppen, skruvade jag fast ett spännband i metall. Först med en skruv uppe och nere., och sen när alla brädor var på plats drog jag i nästa skruv.

    I och med att brädorna har lite olika bredd gick det ganska bra att pussla ihop dem utan att jag behövde kapa någon av dem på längden. Och då de redan är lite slitna och patinerade, passar de bra in i den rustika miljön. De påminner lite om gamla vintunnor.

​

För att det inte bara skulle bli hårda ytor på alla krukor, varvade jag med att drapera några av murarbaljorna med juteväv. Den döljer plastytan lika effektivt som brädorna men är lite pyssligare att hålla efter.​​​​​