info@rostangamolla.com 070-544 50 44
Vi har alla olika mål och visioner för våra trädgårdar. Mitt mål är ett myller av liv, där alla känner sig välkomna och där vi lever i symbios med varandra, inte på någon annans bekostnad. Jag vill ha ett överflöd av olika insekter, fåglar, däggdjur och kräldjur… ju fler ju bättre. Då är jag nöjd. Kanske beror detta på att jag vuxit upp i subtropiska- och tropiska länder, där det flyger, krälar och rör sig precis överallt.
Självklart behöver jag också skydda mina växter från skadegörare av olika slag. Men, jag vill inte hägna in och stänga ute det vilda. Det känns otroligt främmande för mig, och går emot mina värderingar och det jag står för; nämligen att vi människor inte ska göra anspråk på en plats gentemot den vilda naturen och allt som lever där.
För är det inte detta som är människans stora problem? Och anledningen till den massutrotning av vilda arter vi ser idag? Att vi tar en bit mark i anspråk, och anser att den är vår att göra vad vi vill med? Och vare sig det är en trädgård eller en hel stad, så tycker jag att det är fel. Vi måste kunna samsas.
Därför har jag valt att bruka andra metoder är de konventionella för att skydda mina odlingar. Och visst, mycket svinn blir det. Men vadå? Vem säger att det är mitt? Och att jag har rätt att ta det från någon annan?
Genom att använda mig av naturligt växtskydd så blir min trädgård till glädje för alla, utan att det sker på någon annans bekostnad.
Växtskydd på naturens villkor. Ja det funkar faktiskt! Här får du några tips på hur du kan minimera skador på dina skyddslingar utan att det sker på bekostnad av dina vilda grannar.
NATURLIGT VÄXTSKYDD
Text: Suzanne Linge Foto: Suzanne Linge & Britta Levin
Jag odlar mycket av allt på lite olika platser i trädgården så det finns utrymme för lite svinn.
ODLA MER
Genom att olda mycket mer än vad jag själv behöver så har jag råd med svinn och det räcker till alla. Därför finns det t ex jordgubbar i nästan alla rabatter, rosor i överflöd, enorma mängder kryddörter, osv. Det är helt enkelt såna mängder att det är ok om det går åt en del. Och det gör det ju såklart, till både fåglar, harar och sniglar.
TA INTE ALLT
Jag lämnar kvar det jag inte behöver, så att andra arter kan ha glädje av det. De äpplen som varken jag eller hästarna orkar äta får exempelvis hänga kvar till glädje för insekter, fåglar och rådjur. En del av sparrisen och andra grönsaker och bär får också vara kvar där de står. På så sätt går de vilda djuren inte lika hårt det andra jag odlar.
Många undrar varför man låter det man odlar "förfaras". Men det gör det ju inte. Det är bara inte människor som äter allt. Och det går snabbt åt, kan jag lova. När vintern kommer finns det inte ett äpple kvar.
Det finns ett otal äppelträd på gården, men när vintern kommer är det inte ett enda äpple kvar.
PUNKTINSATSER
Istället för att hägna in en hel rabatt eller odlingsyta, skyddar jag det som är extra ömtåligt och begärligt där det står, med t ex taggiga grenar som jag sticker ned kring den växt jag vill skydda. Slån är exceptionellt i denna bemärkelse.
RENSA LAGOM
Genom att inte rensa bort ogräs allt för nitiskt, så finns det annat i rabatten att knapra på förutom mina odlade växter. Detta tycker jag speciellt viktigt på våren, då det första gröna som sticker upp ur jorden liksom lyser långa vägar och då blir extra begärligt. Men genom att lämna kvar några maskrosor och dylikt så är det inte bara mina skyddslingar som lyser i rabatten.
Jag ser även till att det inte finns någon bar jord för påfåglarna att jordbada i. Och ska jag fröså något så får det ske mellan redan existerande plantor.
I Paradisets odlingsbäddar skyddar Britta sina blommor med jutenät som sitter på armeringsjärn.
Det första som sticker upp ur jorden på våren är extra begärligt. Pinnar och taggiga kvistar av alla de slag, löv och rens som gör det allmänt stökigt i rabatten skyddar bra mot nyfikna näbbar och nosar.
Jag odlar så mycket ätbart jag kan i Orangeriets skyddade miljö.
Bland annat tomater, kål och sallad. Det är enklare att hålla koll på dem därinne, och dessutom så slipper jag sniglarna.
RÄTT PLACERING
Rådjur och harar vill sällan gå nära huset, så i rabatterna kring huset odlar jag sånt som jag helst inte vill att de tuggar på. När det gäller påfåglarna, så vet jag att de inte gillar när det är för trassligt runt fötterna så det jag vill skydda från dem odlar jag nära täta, spretiga buskar, osv. Allt som är snigelbegärligt, och möjligt att odla i Orangeriet odlar jag där. Sen undviker jag att sätta någon växt alls där ”gångstråken” i rabatterna finns, både för katter, hundar och fåglar. Det är helt enkelt inte lönt. Och håller jag dessa stråk fria så håller de sig till dem.
RÄTT VÄXTER
En del växter är känsligare än andra, och en del mer begärliga av skadedjur än andra. De undviker jag. Man behöver ju inte göra livet svårt för sig.
BJUD IN MEDHJÄLPARE
Mina mest effektiva medhjälpare i trädgården är fåglarna, paddorna, salamandrarna, fladdermössen och många av insekterna. Så de är jag extra noga med att locka till mig och se till att de verkligen trivs här.
Man ska även komma ihåg att grävlingen är en baddare på att äta sniglar, även om det inte är så kul när den gräver runt i rabatterna. Oftast sker detta bara under väldigt torra perioder då den har svårt att hitta mat på anat håll. Och då kanske man kan bjuda på det, tänker jag.
Paddor och salamandrar hjälper till att hålla knott- mygg- lus- och snigelbeståndet nere.
HUNDARNA, KATTERNA, PÅFÅGLARNA & SEKATÖREN
Ingen regel utan undantag. Jag har både hundar, katter och påfåglar och de hjälper såklart till att hålla vissa oönskade besökare på lite avstånd. Det är t ex därför som rådjuren håller sig till de yttre delarna av trädgården, att jag inte har mycket sork och knappt några flugor. Jag går dessutom och klipper mördarsniglar när de blir för många och jag måste skydda mina växter från en säker död. Men det är inte utrotning jag pratar om här, utan punktinsatser för att skydda det som är extra känsligt. Även en snigel och en sork har rätt att leva. Men man vill ju såklart inte att de tar precis allt.
En trädgård utan djur är en död trädgård i min värld. Jag vill att mitt paradis ska vara en tillgång för allt det vilda, inte tvärtom. Ju fler djur jag har där, ju bättre är det. Och här myllrar det av liv, det vill jag lova. Visst, allt jag odlar får jag inte behålla för mig själv. Ganska så lite av det, faktiskt. Men är det inte det som är tanken när man som vi människor gör, tar en plats i anspråk? Att man ska dela den och allt den ger med allt som lever där? Att vi ska leva i harmoni, och tillsammans med naturen? I min värld så är det så i alla fall.
Nisse är suverän på att jaga möss och sork. Och påfåglarna pickar i sig diverse olika skadegörare, under och ovan jord.
En välmående trädgård i balans ska vara en glädje för både människor och djur.
