info@rostangamolla.com 070-544 50 44
EN GÅS SOM HETER GUNVALD
Möt Möllans mesta och bästa gås; Gunvald. Stor, stark, beskyddande och snäll.
Text: Suzanne Linge Foto: Suzanne Linge & Britta Levin
När jag och min exman Poppe köpte Röstånga Mölla för drygt 13 år sedan visste vi på en gång att vi ville ha fåglar. Poppe hade som ung haft en stor voljär med undulater och jag hade alltid drömt om att ha påfåglar.
Det tog bara några månader innan vi ringde på en annons på Blocket. Det var ett dödsbo från en "fågelsamlare" som skulle sälja av alla fjäderfän.
Väl där köpte vi ett gäng myskankor, några gulankor och, som sig bör på en skånegård, en gåstrio. Trion bestod av en ganska så ilsken gåskarl och två honor. Gåskarlen döpte vi snabbt till Gunvald efter Gunvald Larsson i Beck-filmerna. Han hade (och har) liksom samma attityd, och rör sig likadant. Ni vet sådär kaxigt med näbben i vädret, sträckt hals och nonchalant ruskande på vingarna. Ni som har träffat honom (gåsen alltså) förstår vad jag menar.
Nåväl, vår lilla gåstrio trivdes utmärkt på gården där de njöt av att kunna bada i dammen och beta gräs. Gunvald var på den tiden ganska stursk och vaktade gården bra mot alla möjliga inkräktare, som till exempel bilar och andra hundar. Vi märkte snabbt att skåningar ofta hade mer respekt för honom är för våra hundar. Tydligen har nästa alla skåningar blivit bitna av gäss som barn.
När både vi och Gunvald återhämtat oss från sorgen kom en god vän med en gås som hade bott hela sitt liv i en husvagn. Vi döpte henne till Hjördis och det var kärlek från första ögonkastet. Från första dagen de såg varandra så lämnade de aldrig varandras sida. Tills det då var dags att ruva och räven gjorde besök igen.
Det gick några månader och Gunvlad var helt under isen. Då kom en annan bekant med en gås som bara hade levt i en hästbox hela sitt liv. Gun. Hon och Gunvald fann varandra, men det var aldrig som med Hjördis. Men även hon lade ett gäng ägg som aldrig hann kläckas innan det denna gång var minken som kom.
Jag provad att lägga äggen i en kläckningsmaskin men det blev aldrig något. Kan hända att Gunvald är steril.
Nu hade jag gett upp och tänkte inte skaffa några fler fruar till Gunvald. Men han var så himla ensam att jag gjorde ett sista försök med två slaktgäss. Jag tänkte nog att de ände skulle dö om jag inte köpte dem så det kändes inte lika elakt att prova då, på något konstigt sätt.
Dessa två hann faktiskt ruva en hel säsong utan att det blev något. Men sen blev de sjuka och dog. Gunvald var ledsen och ensam igen.
Jag bestämde mig för att det fick vara nog. Och då hände något konstigt. Det var som att Gunvald visste att det inte skulle bli några fler nya fruar, så han började ta sig an gräsänderna istället. De blev goda vänner och numera tror han att ällingarna är hans.
Han skyddar gräsandshonorna från att bli gängvåldtagna av hanarna på våren och han tar sedan hand om deras ungar. Låter dem äta ur hans matskål och lotsar dem säkert fram och tillbaka över dammen. Han har helt enkelt blivit deras väktare.
Honorna har insett att de aldrig kan vara tryggare än vid hans sida, så han har har blivit en väldigt populär kavaljer.
Han är nog säkert inte lika glad som om han hade haft en artfrände att leva med, men han har sällskap och bonusbarn på köpet. Dessutom blir det lite lugnare på gården. Det är numera inte lika många slagsmål mellan Gunvald och påfåglarna (det kunde gå ganska så vilt till) och han är inte lika vaktig mot främlingar.
Gunvald har nu överlevt sex fruar, svanattacker, mink och räv, så en riktigt kämpe är han. Nu är han minst 12 år (vi vet ju inte hur gammal han var när han kom hit) och vi hoppas på många goda år till. En snällare och mer gentlemannamässig gås får man leta efter.
Gunvald och gräsänderna.Som den gentleman han är låter han damerna äta först.
Kompisar. Gunvald ger beskydd och får sällskap på köpet. Han har alltid en and som han vurmar för lite extra.
